Vaknade precis, det är ganska jobbigt att vakna faktiskt.. den första känsla man får när man öppnar ögonen är total meningslöshet. Jag får ligga en liten stund och övertyga mig själv om att mitt liv är ganska okej ändå, försöka se det ljusa i det hela. Idag har det (än så länge) iaf inte direkt känts helt hopplöst och den där galna saknaden har hållit sig borta men då blir det så att jag hela tiden går och väntar på att den ska visa sig, jag vet ju att den kommer.

Galet att minsta lilla grej utlöser ett hugg i hjärtat.. Mamma smörjde in sig med tigerbalsam igår och jag började nästan snyfta.. kommer ihåg alla de gånger då jag hade problem med mina benhinnor och han vände upp och ner på hela huset för att hitta balsamet åt mig och sedan ägnade en lång tid till att nogrannt massera in mina ben med det..

Men NEJ, nu får jag skärpa mig.. PEPP var det ju!