Natten var hemsk, kunde inte sova för att jag saknade honom så mycket :( varför håller de på såhär? jag ville ju inte vara med honom men ändå tänker jag på honom varje minut..


Igår kväll var det en sväng till sävjsö för att hälsa på Jossas pojkvän :) härlig lägenhet och trevligt folk, stannade dock inte så länge för jobbade i morse :/ är ledig nu några timmar och sen är det iväg igen. Wille ska ha kräftskiva ikväll så får väl se om jag åker dit en sväng, har ingen direkt lust men behöver komma ut bland folk.. hemma tänker jag för mycket :(


Jag tänker ofta att jag är färdig med kärleken för ett väldigt bra tag framöver.. många reagerar på det här och säger att jag inte får tänka så och att det är naturligt att kärleken gör ont, men.. är inte detta så jäkla dumt? Kärlek ska vara det finaste som finns, meningen med livet och något man kan flyga på moln för.. varför ska den då göra ont? och nej, jag vet inte om jag tycker att det underbara i början när man träffar någon väger upp det helvete som kommer när man gör slut.

Jag kan utan att tveka en sekund säga att tiden efter det tagit slut mellan mig och M. var den värsta i hela mitt liv. Den smärtan är så obeskrivlig, ingen som inte varit med om samma sak kan föreställa sig.. det var som ett tomt hål i magen som åt sig större.. jag grät så jag kräktes ibland och det gjorde så jäkla ont i bröstet. Jag vet att många säger att det är inbillning att det känns fysiskt ont, men det är skitsnack.. smärtan var lika verklig som ett hårt slag i ansiktet.