oj tänker inte ens kommentera detta glapp i min bloggkarriär, kan bara säga att livet har varit för fullt :)

Mitt liv är så jäkla upp och ner just nu :( det finns fullt av bra saker men rätt många jobbiga också, men jag ska köra stenhårt och fokusera på det som är bra. Detta måste dock innebära att jag nu till sist får ta ett tungt och svårt beslut:
Det kan inte vara något mer C. och jag.

Jag har gått nu i flera månader och känt att det är skit, ända sedan vårat uppehåll har vi bråkat varje dag och detta är verkligen inte någon underdrift. Jag orkar inte, vill verkligen inte göra om samma misstag som jag gjorde med M. att envisas med att köra på trots att det är helt uppenbart att det inte funkar mer. Grejen är den att jag är så jäkla rädd, mest rädd för de veckorna som kommer efter ett avslut.. all gråt och alla tankar men jag är också fruktansvärt rädd för att vara singel :(

jag har inte varit det på fyra år.. först 3 år med M. och nu typ ett år med C. Jag vet att folk skrattar åt mig och säger att man vänjer sig och visst jag tror dem men ändå.. vem ringer man till om det hänt något man vill berätta? vem ligger och håller om en om nätterna och vem går hand i hand med dig på stan? det konstigaste av allt är att jag och C. typ aldrig ses.. hans fotboll tar ALL hans tid så egentligen blir de ju inte så mycket att sakna precis men liksom de är som att själva ordet singel skrämmer mig.. usch jag vet det är barnsligt :/

Håller iaf på att planera för en lägenhet nu tills jag kan åka till sälen.. gud vad jag hoppas på att få det jobbet!!!