Sitter här med tårar i ögonen.

Imorgon flyttar jag. 50 mil från allt som är viktigt och som jag älskar.

Det var en av de värsta känslor jag haft idag.. att stå och gråta på dansgolvet i en stor ring med de underbaraste personerna som finns. Att gå därifrån och se dem stå i en klunga och vinka av en fick verkligen tårarna att börja rinna och frågan om jag verkligen har gjort rätt val kommer upp.

Jag har aldrig värderat vänner speciellt högt.. det har funnits så mycket annat i mitt liv. Tills jag träffade de fan bästa personer världens skådat. De som alltid finns där, som alltid haft ett tröstande ord och en varm kram. Att vara vän med killar har inte riktigt varit något jag testat på innan.. men jag kan utan tvekan säga att ni är några av de bästa vänner jag någonsin haft.

Speciellt min älskade tant kommer det att vara så svårt att leva utan.. vem ska jag nu flamsa runt med som en dåre? Köra rally på skogsvägarna med? snacka skit, äta skräpmat, hissa och dissa olika pojkar.. Jossa du är den bästa vän jag någonsin haft och förlåt gumman för att jag tyckte du var "skum" i högstadiet haha, du är gult värd! och jag vet att vi inte kör den stilen men jag älskar dig gumman <3

Fan också. Jag kommer aldrig kunna acceptera att varje sak jag säger ja till säger jag nej till något annat. Jag vet att jag inte skulle bli lycklig om jag stannade.. men just nu känner jag mig inte speciellt lycklig för att jag åker heller.