Igår när jag ställde larmet på mobilen fick jag i mitt stilla sinne en spirande rädsla för att försova mig. Jag litar nämligen inte till fullo på min nya mobil än, men jag löste det kvickt genom att raskt springa iväg och vända upp och ner på tre kassar för att hitta min gamla.

Så med två larm ställda kröp jag förnöjt ner i sängen redo för sömnen.


Tja, jag kan väl såhär i efterhand kanske tillstå att det här var en aning optimistiskt av mig.

Klockan är nämligen sju och jag är pigg som en lärka. Det var ju toppen tycker ju ni.

ja.. kanske det. Om det inte vore för att jag varit pigg som en lärka vid ettochtvåochtreochfyraochfemochsex inatt.


Det ska bli mycket spännande att se hur min kropp hade tänkt att reagera på den här situationen lite senare idag.