Fast det är mer som ett lyckligt minne än jobbigt

Vad konstigt det är ändå, hur man helt plötsligt kan ryckas bort från verkligheten och kastas in i minnen genom en sån lite sak. Som en matchning i hjärnan med en bild som är så fastpräglad att den nästan är en del av dig. Att se det i verkligheten inger en helt surrealistisk känsla av att komma hem på nåt sätt.



I'm in no hurry, so you go round and tell your friend I'm losing touch

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0