Jag vet knappt vad jag ska säga, det var väldigt länge sedan jag grät.. även om de ibland har varit väldigt jobbigt med saker så har jag helt enkelt inte kunnat. Faktiskt. Men den här filmen.. jag är helt mållös.

Det är sällan en film berör mig såhär mycket, kan utan tvekan säga att den tillhör top fem av alla filmer jag någonsin sett. Jag brukar alltid falla för sånna sorgliga kärleksfilmer och visst, fortfarande är väl "P.S. I love you" och "The notebook" troligen de underbaraste filmer jag vet men den här filmen handlar om en helt annan sorts kärlek, om en längtan och sorg som verkligen går rakt in i hjärtat. Haha jag låter väl helt begeistrad men sanningen att säga så är jag det.

Det känns lite som den fick mig att landa i mig själv igen. Öppna ögonen och få klarhet.

Det är värt mycket. 



- Vad ser du? 
- Min framtid.