Sitter och lyssnar på en diskussion om stamcellsforskning. Ett väldigt intressant ämne faktiskt, men det jag reagerade på var vad en professor sa angående alternativ behandling.

han sa att det han var mest emot, var tanken på att de som utförde behandlingen gav personer orealistiskt hopp.

Och då tänker jag, hur har han tänkt sig att en person med en dödlig sjukdom, ska ha ens den allra minsta livsglädje om han inte har något hopp alls. Hoppet är i alla fall för min del, det som håller mig upp i de allra värsta situationer, utan hopp skulle livet vara helt meningslöst.

Är det då rätt av någon att ta ifrån en person det hoppet? Även om man som läkare är väldigt säker på att sjukdommen kommer få en dödlig utgång. jag förstår självklart invändningarna om att personen fortfarande är myndig och har rätt att veta vad som händer och sker med den, men man kan fortfarande vara ärlig utan att slå ner allt hopp.

Jag har inte varit dödligt sjuk, har dock haft en i min närhet som dött som jag brytt mig riktigt mycket om och jag vet att det som höll henne vid liv längre, det som fick henne att vilja leva och kämpa var hoppet om att det skulle gå. Hoppet om att hon skulle få fortsätta träffa sin familj och släkt. Och inte bara för hennes skull, alla anhöriga. Vi, vårt hopp om att hon skulle bli bra. När hon var som värst och hade som ondast kunde vi ändå tänka att det skulle bli bättre och finna tröst i det.

Jag vet inte om läkarna visste att det inte fanns en chans att hon skulle klara sig, troligen visste dom det. Men jag är ändå glad för att de aldrig sa det rätt ut till oss. Det gav oss chans att komma fram till det själva i den takt det behövdes för att vi skulle acceptera det samtidigt. Hade någon slängt det i ansiktet på oss innan vi var mogna att förstå det hade vi nog bara slagit ifrån oss det.

Så därför, nej jag kan inte hålla med honom om att man inte ska ge något orealistiskt hopp. För trots all vet man aldrig om det där behandlingen hjälper och om det ens finns det minsta lilla pytte chans att den gör det så tycker jag att man ska fokusera på den lilla chansen och om inte annat, få personen att känna något annat än total hjälplöshet.

Jag tror att hoppet är det viktigaste vi har i livet.