Varenda gång jag hör Kalles Kaviar reklamen för "kalles prickiga" gå på tvn måste jag sjunga med

Hur trött jag än är, eller hur koncentrerad på något annat jag än är, En impuls helt omöjlig att bekämpa vaknar till liv inom mig och jag måste sjunga den där lilla trudelutten.

Det spelar ingen som helst roll om det är massa folk runt mig, jag sjunger ändå. I sällsynta fall om de är typ min chef som sitter bredvid mig så sjunger jag i huvudet.

men jag måste helt enkelt sjunga.

Godmorgon, godmorgon
hör fåglar sjunga glatt
godmorgon, godmorgon
i kör.

och ja. Jag inser att om det funnits en töntstämpel hade den med rätt stor säkerhet suttit i min panna.