Sista frukosten i Bangla.. känns helt weird. Skulle gå upp vid sex och packa ihop och äta frukost på brants men icke, min hjärna ansåg tydligen att sömn var överskattat inatt och valde att inte stänga ner förrän runt fyra.

Just nu känns det väl okej men efter 45 mil i bilen och en fest på g när man kommer hem kan jag tänka mig att det blir aningens lamt. Äh ja, det får gå ändå och jag har ju mina kära koffeintabletter. Känns så jäkla tomt, jag gråter inte och jag snörvlar inte.. det är bara som en konstig stor tomhet. Ganska skönt att det händer så mycket nu så att ja inte kommer kunna hinna tänka på branäs och allt som hör därtill.

Ska trots allt bli himlens kul att få träffa min lilla tant och alla andra där hemma!


men ja..

ibland kanske aningens mer trygghet i livet vore nice.