Tänk så lite det krävs för att man ska byta perspektv ibland.

Blev så fruktansvärt arg. Och kom med ens ihåg allt det som gör att jag faktiskt står här idag som den jag är och med dom omständigheter jag har. Har velat och tänkt och kännt och längtat efter saker som varit men helt plötsligt kom jag ihåg varför det blev som det blev.

Jag önskar jag kunde inpränta i andra hur man ska göra, men sorgligt nog är det något man själv måste komma fram till. Jag kan bara hoppas att alla inte behöver lika lång tid som jag för att ta rätt beslut.

Hittade lite av min stora styrka i den där ilskan, kanske är det där med att välja fel inte så allvarligt? någonstans känns det som jag börjar få rätsida på saker och ting. Det är lätt att falla för illussioner men med lite tid kan man kanske få lite ordning på tankar och känslor. Förnuft är något väldigt underskattat.

jobba imorgon så upp vid halv åtta.


Jippi.