Helt slut efter en sjukt lång dag på jobbet, kändes som horderna av folk aldrig skulle ta slut.

Nu sitter jag iaf i min lilla säng och ska väl strax sova. Konstigt ändå hur fort det har gått att känna sig riktigt hemma här på villavägen :) Känner verkligen att det är skönt att ha kommit "hem" efter en hel vecka i stuga. Hade dock varit ännu skönare om man hade kunnat sova ut riktigt imorgon med, men icke! halv tio är det bara att stå på toppen och välkomna ännu en grupp av stjärnglidare ;)

Min bil är det största orosmoln som hägrar på min himmel, jag tror eventuellt att den kanske blir min död. Om inte annat så av den ofantliga skräck som tar mig i besittning varenda gång jag sätter mig bakom ratten. Det är alltid lika spännande att se om den klarar av att ta sig mellan sysslebäck och branäs ännu en dag. Vad jag gör den dagen då svaret blir nej återstår att se.

Missförstå mig inte, jag älskar min bil. Dock kan jag tycka att det är en aning besvärande för min fortsatta hälsa om jag i fyra månader till ska sitta och hålla andan i 1,2 mil i taget två gånger om dagen. Inte för att jag är någon expertis på medicinska fenomen men jag vågar nog anta att det kan vara en aning skadligt att sitta med hjärtat i halsen och vara blå i ansiktet av syrebrist för att man inte ens vågar andas av rädsla för att batteriet ska dö.

men men, ingen idé att måla Fan på väggen. Än så länge rullar den ju framåt.


Gammal klassiker återupptckt idag; Elton john, Blue - sorry seems to be the hardest word