Nu åkte dom hem :( hade gjort nästan vad som helst för att kunna följa med dem! men nu är jag här och får väl göra det bästa av situationen.

Det vore synd att säga att jag låg hela natten och grubblade, snarare slocknade jag som ett ljus och sov mig igenom världens kalabalik på övervåningen. Men lite hann jag med att tänka i alla fall.

Det är så lustigt, hemma var jag alltid den där som visste precis hur jag ville ha saker och ting, eller.. jag kanske inte visste hur jag ville ha det, men jag visste definitivt hur jag inte ville ha det. Här däremot, har jag blivit fruktansvärt osäker och flackande.. jag vet verkligen inte varför, kanske för att så mycket tid och energi går åt till att hitta vem jag är och vad jag vill. Saker jag egentligen inte bekymrat mig om tidigare.. herregud, Tilltro har ju varit mitt ledord så otroligt länge och bara på några veckor har jag slängt bort all tilltro jag någonsin haft.

Jag menar, när har det egentligen INTE löst sig? det gör det ju alltid men man kan ju knappast sitta och tro att det gör det om jag ska gräva ner mig.

Den tredje januari 2010. Visst hade det varit mer symboliskt om det var den första, men bättre sent än aldrig är det väl och jag tro jag sakteligen börjar återfå min insikt. Det är ju inte det att jag inte bryr mig om något längre, för visst kommer det komma stunder då saker är jobbiga och jag inte vill eller orkar mer. Men inte någon kommer kunna springa ifrån det, det är väl det som är livet. Dock är det min och enbart min inställning som bestämmer exakt hur jobbigt det kommer bli. Varför välja att fokusera på det negativa när nästan allt runt mig är positivt?

Nytt år, nya möjligheter är det väl man brukar säga.


Så ja. Nu jäklar ska jag ge mig själv chansen till nya möjligheter.