Vaknade nyss från en välbehövlig siesta. Lam och trött men måste bege mig ut och springa!

Igår och idag var första dagarna här som jag kännt att jag vill iväg.. jag hatar att jag låter honom påverka mig på det sättet men så är det. Jag behöver en liten paus härifrån men den där pausen kan jág ju drömma om för härifrån kommer jag inte förrän i september.

Suck, vilket drama.

Inte ens utgång igår var kul.. totalt värdelöst och jag tror att medelåldern eventuellt kan ha varit sjutton.

jaja.. ikväll ska jag träffa R. Han brukar verkligen kunna muntra upp mig, det behövs. Synd dock att det är som det är.