Hemkommen från fest hos grannarna nyssens.. riktigt trevligt om jag får säga det själv :)

Jag brukar ofta säga att det är svårt att vara rationell när man har druckit, att saker känns mer och annorlunda.

Men egentligen, kanske är det bara så att sanningar är mer sanna med alkohol i blodet, det är svårt att se från perspektiv och man fastnar i tankar och känslor som styr just för stunden. Jag vill inte säga att jag har mer rätt eller fel just nu, det enda jag med säkerhet vet är att dessa funderingar är helt utan förnuft. eller.. det beror väl på hur man definierar förnuft antar jag.. rent teoretiskt kanske det är så att jag har mer förnuft nu än någonsin men all rädsla är borta?

Jag har faktiskt ingen aning.

Det är så jäkla svårt med närhet. Inte fysisk närhet, spel och intresse är roligt till och med.. men så fort det finns en risk för någon form av psykisk närhet får jag panik och slår ifrån mig helt galet mycket.

Går och gör upp någon slags bild av hur saker är och kvällar som denna får jag sanningen kastad i ansiktet och så inser jag att allt är en illusion och att grejen är att det inte ens känns ett skit. Jag bryr mig verkligen inte och det är nästan så att jag har svårt för att fatta det. Som om en del av mig förstår vad jag "borde" tycka, tänka, känna och en annan del av mig vet vad jag "borde" egentligen. Allt handlar om vilken synvinkel man har.

Men sanningen är att det är svårt att våga öppna upp. Jag har liksom glömt bort hur man gör. Och det blir tio gånger svårare eftersom jag inte ens vet om jag vill veta hur man gör. Trivs egentligen väldigt bra med att bara ha det såhär. Varför ändra på något som funkar?


äh babbel och babbel, egentligen är det näst intill perfekt mitt liv.. just den där biten får vara prio sist.