Att längta till morgondagen, men väl där bara kunna sakna gårdagen

Ida åkte hem idag.

Kommer sakna den människan så mycket! och hennes hemåtfärd fick mig till fullo att inse att jag snart också åker. Tre veckor kvar. Tre veckor på den bästa platsen i hela sverige. Kan inte tänka på det utan att börja gråta.

Den här vintern har varit som en jäkla berg och dalbana, men utan tvekan den bästa vintern i hela mitt liv. Kan inte riktigt förstå att inte Bangla kommer vara mitt hem mer, min lilla familj här hemma och min stora familj som inkluderar nästan varenda personal på hela anläggningen. 



Och inte blir det lättare att åka nu efter de sista veckorna, jag vet att jag är så korkad som trodde jag hade kontroll. Sånt här har man ingen koll på alls. Men nu är det som det är och en stor del av mig vill inte åka någonstans.  


Att det kan vara så perfekt och ändå inte.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0