Sitter på Arlanda och väntar på mamma

Hela mitt liv på hjul bredvid mig. Najse. Gästerna på flyger var helt underbara, riktigt värmde i hjärtat av alla lyckoönskningar och varma kommentarer. Sånt blir man glad av.

Jaha,  hur känns det då? Att ha lämnat Italien bakom sig och landat på Svensk mark med Spanien i sikte. tja.. just nu helt okej. Visst är dte lite sorgligt men jag tror inte jag riktitgt har förståt att det verkligen är slut.. känns lite som när jag var på semester, att det är ett tag och sen ska jag tillbaks. Men det kommer väl över mig efter ett tag.. saknaden efter allt som är sådär underbart med siclien.

Min väska vägde 35 kg.. med vårat flyg helt okej, men reguljärt sen till Tenerife? ruinerad på överviktsavgiften eller vad.. jaja vad ska man göra, betala och se glad ut och sen leva på nudlar. Finns det ens nudlar på tenerife?

Gud vad jag vill ha kaffe! men man kan ju inte precis lämna sina väskor här och bara gå och köpa de.. eller kan man det?