Såg precis på "I rymden finns inga känslor"

helt underbar film, länge sedan jag såg en film som var såhär sevärd. Har ni inte sett den så är det dags nu! Lite komiskt att Simon är lite lik ett av mina ex i vissa scener utseendemässigt!

Var ute och sprang innan, tog vägen upp till stallet som jag annas åker taxi och insåg att ja, det förblir nog taxi säsongen ut. Hade det inte varit för att jag var fullt upptagen med att låta bli att kräkas och falla död ner så hade jag kunnat ta mig tid att räkna de miljoner trappsteg som fanns längst med den del där man ska gå.

Men nu kunde jag liksom inte det. Fokus låg mer på överlevnad och försök att skingra tankar om döden.