Ibland måste jag nästan skratta åt mig själv. Jag är så gräsligt rastlös och frösöker se så mycket av världen på så kort tid som möjligt, vill testa på allt som finns att testa på och låter mig aldrig stoppas av hinder eller svårigheter.
SÅ man kan ju tycka att jag borde vara ganska spontan och flexibel i vardagslivet också. Men icke! Ta det här med frukost exempelvis. Jag har perioder, långa perioder då jag enbart äter ett speciellt mål. Just nu är det fil och müsli. Jag MÅSTE ha fil och Müsli till frukost och får jag inte det, ja då känns det som hela dagen är förstörd. Som i morse, då jag fick äta mackor.. det kändes inte ens som en riktig morgon.

Eller promenader, visst kan jag gå på upptäcksfärd och vandra runt men när jag är ute och vardagsmotionerar så ska det alltid vara samma runda. Jag vill gå förbi exakt samma saker och veta exakt hur långt jag har kvar.

Och om jag har planerat kvällen på ett visst sätt, bestämt exakt när och var jag ska vara någonstans i en speciell följdorning så kan jag bli ganska sur och irriterad om det blir helt annorlunda. Till och med sådan att jag faktiskt går hem istället.

Lite skrämmande faktiskt.