När jag kom till jobbet hade det tagits ett beslut. Nämligen att jag skulle vara tvungen att hoppa in och hjälpa till undet en stor middag på kvällen. Och inte någon random middag inte.. nej detta var alltså avslutet på ett stort seminarium med 700 personer och skulle hålla högsta klass.

Jag har aldrig någonsin jobbat i restaurang ska här nämnas. Detta sa jag till allehanda chefer och ägare och allt möjligt men icke. Efter en upplärning på en kvart var det bara ut och köra. I klackskor då detta är vad jag jobbar normalt i. Då jag inte behöver springa runt som en idiot 4h i sträck alltså.

Nåja, det hela avlöpte någolunda okej. Folk var glada, ingen fick vin på kläderna eller mat i huvudet och jag fick till och med dricks. Mina fötter däremot dog.

Efteråt hann jag dra en sjup suck av lättnad innan chefen glatt smilande kom springande och gjorde tummen upp.  "detta gick jo grejt" sa han på sin mummlande norska "kjempeflott, nå neste uke kan du begynne att lära deg arbejtet i baren så kan du hoppa in der när vi tränger hjälp" (översätts: lär dig baren så kommer du få hjälpa till där ungefär 5 gånger i veckan)

Där tog jag av mig min sko och kastade den i huvudet på honom och skrek "FAN TA DIG JAG HATAR ATT JOBBA MED MAT OCH DRYCK OCH JAG KAN INTE GÖRA DRINKAR ELLER SERVERA OCH JAG ÄR INTE ANSTÄLLD SOM SERVITRIS ELLER BARTENDER OCH JAG VILL INTE!!!!


eller så gjorde jag eventuellt inte det utan log och sa att självklart ska jag göra det och det är bara att säga till när det behöver hjälp där så kommer jag.


Minns inte riktigt.