Jag tror att gårdagen kan ha varit en av de allra værsta i hela mitt liv. Vid klockan halv två inatt var jag verkligen ett vandrande vrak och hade brustit ut i hysterisk gråt om någon så mycket som petade på mig.

Morgonen var ju sjælvklart mest traumatisk, kænner ju sjælv att jag egentligen øverreagerade men det drog upp så mycket gamla och gømda kænslor. Kanske ær dags att børja bearbeta saker.

Nær dagen då fortsætter med ett besked som nog ændå gjorde mig ganska ledsen EFTER att jag haft dåligt samvete øver mig sjælv?! så att jag hunnit gøra något som då kændes bra men som nu ær fruktansvært irriterande att jag gjorde så kænns det såklart inte så mycket bættre. Och att dagen avslutas med ett førsøk till uppsving på Pers men avslutas ganska så hastigt då ambulans måste tillkallas ær verkligen The botten nådd.

Ær så urbota trøtt på allt just nu att jag inte vet vart jag ska ta vægen. Allt kænns ju bættre idag och jag ær ganska bra att se saker från perspektiv men det går inte att komma ifrån att Gol verkligen inte ær den plats jag har allra mest lust till att vara på den hær veckan. Den lættnad jag kænner øver att få åka på Lørdag ser inga grænser.

Nåvæl, stallet idag och sængen tidigt. Behøver verkligen få sova ut.. har nog snittat 2 eller 3 timmars sømn de senaste nætterna. Konstigt att jag mår lite fel.


Men fasen. Nær botten ær nådd så kan det ju bara gå uppåt, eller hur? så egentligen ær det inte så jækla illa. Och det finns inte en chans i værlden att sånna hær saker får påverka mig en længre stund. Ge mig några dagar så ær allt som det ska igen!