Men inom mig finns en känsla av lycka. 

Fick ett besked idag som jag väntat på länge, länge. Det är en bit kvar innan jag kan börja göra kullerbyttor av fullständig slädje, men det är ett första steg. Och det är ett uppvaknande. 

Jag tappar bort mig själv ofta. Tappar bort min väg och hittar nya stigar och snår, villar bort mig i drömmar och tankar och kan inte svälja insikten om att jag inte kan få hela världen. Men det är ganska okej, för det gör att jag känner mig levande. Det sliter och drar i mig och jag vill mer saken än vad som någonsin kunde vara möjligt att stoppa in i ett människoliv men min stora lycka ligger i att jag trots detta försöker. 

Ibland misslyckas jag. Men någonstans vet jag inte om det egentligen är särskilt mycket värre än de gånger jag lyckas. För i slutändan handlar det inte om att nå sina drömmar, när du är där har du nya. När allt annat är borta och man ser tillbaks på det, inser man att det egentligen bara handlar om att försöka. Att alltid våga, hur rädd man än är, hur lång tid det än tar och hur mycket tvekan det finns så tar man steget ut. 

Att aldrig underskatta sin förmåga. 

Och mod visas i olika skepnader, för ibland handlar det inte om att våga göra en konkret sak. Följa en väl utskiljd dröm. Ibland handlar det om att våga testa sig fram tills man hittar just det där som är den stora drömmen. Att inte sitta och vänta på att man helt plötsligt ska veta precis vad det är man vill, utan att våga testa och förlora för att till slut hitta rätt. 

Så ofta jag är rädd, inte för att ge mig ut i det okända utan för att det inte ska vara som jag trodde. Jag är helt ärligt livrädd emellanåt och jag backar. Stångar mina tankar till kaos för att jag så frenetiskt försöker hitta den där känslan av att att det är helt rätt innan jag väljer. För jag är så fasansfullt rädd för att när jag säger ja till något, så säger jag nej till något annat och tänk om det i slutändan var det jag valde bort som jag egentligen ville? 

Som tur är lär man av sina misstag. Jag har insett hur jag fungerar och förmår komma till insikt när jag finner mig själv handlingsförlamad av rädsla. 

Inatt är det insikt. Mycket tack vare dagens besked. För även om det inte går vägen, är det en början. 

Och en början börjar helt uteslutande med att 

Man vågar.