Mitt gränsland

Lyssnar på Fronda och minner mig tillbaks till de där åren då livet gick helt i svart eller vitt. 

Tog en löprunda och tvingade upp tempot rejält, är lite död nu. Men var skööönt att känna att jag klarade det, underbart att ha ett mål att sikta mot. Känns bra att vakna och inte vara sliten för övrigt, har blivit lite för mycket sena nätter den sista tiden. Får ta mig i kragen lite.

Skriver fort, är nervös. Erika sa att vi ska åka och fika klockan halv två. Nu är den 13.36.. bara väntar på att hon ska stå utanför dörren och ge mig Blicken. Åh får ångest, måste gå och föna håret fort som fasen.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0