det börjar på s...
fast förbjuden och förbjuden.. jaja passion och en smula överseende?
Fortfarande på kontoret, lösa ett problem men främst för att det är fruktansvärt tråkigt att sitta hemma i en extremt stökig lägenhet.. ta tag i flyttstädningen imorgon måske? Och roadtripsbiten blev man så på lördag blir det Palermoooo, nice kajals.
Och i mitt hjärta bor det en ö som ser ut lite såhär.
det här hörrni, det här är lycka att se varje dag. Och mitt i bukten några hundra meter från stranden finns min fula men stora och älskade lägenhet <3
Gammalt skrutt
Efter lite prat med Carita upptäckte jag min gamla glömda sida sockerdricka.nu som jag var en extremt flitig användare av när jag var 16 ungefär.. och volia där fanns ju tankar och känslor från en väldigt tonnårig kina, kul sånt där faktiskt! kanske finns en anledning ändå att spara saker man gör i skolan och ta fram dem när man blir gammal.
tänkte faktiskt dela med mig lite av nåt jag skrev, deppigt som allt annat vid den tiden men ändå roligt att se vart livet tagit en sen man var där den dagen och skrev dem orden :) Men önskar nog lite att jag fortfarande kunde skriva med den sortens inspiration, om gladare saker dock kanske!
jaja, nu är det så långt tillbaka så det känns inte för personligt att dela med sig av!
---
Det är inte längre hysteri i mina tankar
och gråten anpassar sig efter vad som passar sig
jag har nämligen skrivit min egen överlevnadshandbok
Man kan leva fast man egentligen har gått sönder
Det handlar mest om acceptans
och det var ett tag sen jag förlikade mig med tanken på att det är så här det känns
Och jag trampar på jantelagen
för Ja,
ja jag anser att jag är stark
och ni som vet hur det känns att vakna varje morgon
med en spark i magen
ångest som dunkar
och en tomhet som faktiskt äter
och ändå kunna kämpa
ni vet vad jag menar
Jag har slutat be om hjälp
för även om jag riktar böner mot ovan när det är som svårast
har jag insett att det alltid kommer från mig
Och ja, jag gråter ibland
inte vackert med rosiga kinder och storögd blick
utan hysteriskt
jag gråter tills jag inte hittar mer
eller tills jag kräks
det är ungefär samma punkt
Det gör ont sa dem
Det gör ont men sen går det över
och ja det gjorde ont
det gjorde så inihelvetesjävlaont
men jag lät det göra ont
och väntade
väntade
väntade
Skjut mig gärna om det känns det minsta bättre sen
----
En vecka kvar och ångesten bara bultar
Hektiskt men kul, som vanligt :)
Tankebubbla idag.. kanske för att det är exakt en vecka kvar nu. Ångest och panik. usch, varför är baksidorna med det här livet så extrema. Min andra familj.. ett halvår tillsammans med 7 personer som jag kommit att älska och bry mig så extremt mycket om.. man borde ha vant sig vid det här laget men inte, den här gången gör det ondare än alla andra gånger tillsammans.
Vill inte vara negativ men det är svårt att se framåt.. om allt hade blivit sig likt nästa sommar, att hela teamet återvände och vi skulle samla "familjen" igen så hade jag åkt iväg med förväntan och glädje.. Nu är det tomt.. kommer jag någonsin träffa dessa människor igen? Och sicilien.. ön kommer alltid ha en enorm plats i mitt hjärta och hit kommer jag återvända gång på gång.
nu gråter jag när jag skriver det här, och jag som tycker tårar hör svaga till.. men kan inte hejdas och helvete vad tomt det kommer bli.
Det är värt det!
Det är så inihelvetes jäkla mycket värt det för den här sommaren har varit den bästa i mitt liv.. men nog känns det som att uppoffringarna man får göra är ett galet högt pris att betala.
Den sista
Om en timme och en kvart blir jag äntligen 20!!
Nu har rutiner kommit tillbaka och igår hade jag en ruskigt bra dag! utflykten var verkligen en av de bästa på länge. "Den förlorade symbolen" inhandlades även och dagen har gått åt till att traggla sig igenom den, eller traggla och traggla den är ruskigt bra får man ju säga. Dock är den lite svår eftersom den handlar om sånna saker som jag kanske inte riktigt läst på engelska om innan :) men gött med lite utmaningar!
Siciliansk afton ikväll, troligen min sista.. allt är snart "det sista". Sorgligt och skönt. Förnyelse behövs.
Imorgon har jag gett mig själv en födelsedagspresent i form av en roadtrip med Carita länst kusten på hela ön. Etna på förmiddagen och sen vid fyra bara packa sig in i bilen och gasa iväg till andra änden av sicilien för övernattning och utforskning av delar vi inte sett ännu :) Det ska bli wuunderbart!
Men nu sängen, efter något kapitel i min tegelsten.
21
hur det kønns?
jag vet inte.
Farfar in Sthlm!
Min farfar kom idag.
Jag och mamma var i stan och fikade och tio minuter innan bussen ankommer så ringer han och säger att han ska stanna tre timmar i sthlm innan han fortsätter vidare neråt i landet. Så jag och mamma står inne på bussterminalen och väntar när farfar kliver in.
Vad han har på sig: Fyra jackor, ett par manchesterbyxor, en grön militärryggsäck med tillhörande liten pall, en brun keps med ditsydda attiraljer som tornar längst upp på hans gråa vildvuxna hår och så har han tre månaders skäggväxt i precis hela ansiktet.
Det första han gör är att HÖGLJUTT börja sjunga en liten ramsa som innehåller ord som ja.. låt oss säga inte direkt är barnvänliga. Efter detta tar han upp en visselpipa för att om det nu var någon döv liten person som eventuellt kunde ha undgått att höra honom också skulle se hans ankomst.
På tunnelbanan sedan sitter han och berättar om sina brvader i tidig ålder och tja för den delen hela livet, sen stundom sjunger han några snuttar på sin lilla ramsa.
Tja.. jag tror att en liten del av mig dog av pinsamhet.
Last day
Min sista dag på semestern. usch vemodigt, nu ser jag inte sverige igen förrän ännu ett halvår
men upp med hakan nu, lite sista minuten shopping i city!
onödig hjärnverksamhet
Undrar om Donald Trump ärvde pengar och status eller om han jobbat sig upp själv.. kanske man ska wikipedia lite onödig info.
Händer det ofta att en kiropraktor bryter något ben på folk?
Vad exakt hände med Mayafolket?
Hur fungerar det när man mäter avstånd i universum?
Varför får man blåsor?
Sånna frågor florerar fritt i mitt huvud idag.
segt
Jag trivs väldigt bra med mitt jobb men hade jag haft ett alternativ hade jag nog flyttat hem.
19e september också, valdag! har inte röstat än men borde väl springa iväg och göra det snart! Men lite känns det som all kraft runnit av mig.. trots alla mina åsikter och värderingar blir allt bara ett stort blurr dagar som denna och jag ids inte ens lyfta ena foten framför den andra.
Blök.
Vilse igen
Var ute på en powerwalk i tre timmar nyss.. wow kanske ni tänker, hurtigt med tre timmar. och ja.. hurtigt eller ofrivilligt. En hårfin skillnad.
Måste införskaffa mig en karta.
Vad jag saknade en nysnöad grusväg när jag vandrade i regnrusket idag!
Good Hair day
Idag är jag fruktansvärt nöjd med hur mitt hår ser ut.
Vad roligt att det inträffar under en dag som spenderas till 98% inomhus. Har jag tur kanske grannens katt hann se mig och tycka jag var snygg under de fyra minutrar det tog mig att gå fram och tillbaks till bilen.
Tänkte bara dela med mig.
Kärlek eller ensamhet
Hade ett långt samtal med mamma idag, och det fick mig verkligen att börja fundera.. så jag tänkte dela med mig lite av mina funderingar, mestadels för att jag tycker det rensar hjärnan lite att få skriva av sig. Det är dock varning för lång text så orkar ni inte följa mina tankebanor så rekomenderar jag att sluta läsa ungefär här :)
Hela vår diskussion började med en kommentar om att jag möjligtvis aldrig kommer vilja ha barn, jag är helt enkelt ingen barnmänniska. Detta upprörde min kära mor till den milda grad att hon var få sekunder från en hjärtinfarkt. I varje fall så utvecklades den där diskussionen till en något vettigare som handlade lite om kärlek och känslor.
Jag har haft två förhållanden i mitt tjugoåriga liv, en hel del dejtanden i olika former och längd också men två personer som jag verkligen utvecklat band till och som på olika sätt satt spår och nog bidragit till att jag är den jag är.
Mitt första förhållande inledde jag när jag var 15.. och det varade i 3 år. Nu när jag i efterhand ser tillbaks på det så får jag lite delade känslor. Just då tyckte jag absolut att jag var mogen för det men såhär i efterhand herregud vad ung jag var! Min lillebror är 15 och jag kan inte för mitt liv se han med något så seriöst. Jag var fruktansvärt kär och med enkla ord helt beroende av honom. I början var det fint och vi var nog båda väldigt lyckliga med varandra men allt eftersom tiden gick så blev det mer och mer uppenbart att vi var fel för varandra och att hela förhållandet var ganska destruktivt. Det är svårt att se när man är mitt i det hela och trots alla fel älskade jag otroligt mycket och man kan säga att det enda som var mer omöjligt än att stanna kvar var att göra slut och det enda som var mer omöjligt än att göra slut var att stanna kvar. Ja precis så kändes det.
Men som med allt annat går det inte hur länge som helst, man kan inte tvinga fram något som inte finns och även om jag vet att vi båda älskade varandra så räckte inte det för att täcka in på alla andra plan som vi felade på. Vi bröt upp och tiden efter det var den svåraste jag gått igenom i hela mitt liv. Utan att gå närmare in på det var det lite som att lära sig att leva på nytt, fast inte på något positivt sätt. Inte just då.
Mitt andra förhållande varade i ungefär ett år. Kanske inte direkt jämförbart med det första men jag var fruktansvärt kär och kastade mig huvudstupa in i något som egentligen inte kunde bli annat än fel med tanke på de känslor jag hade kvar och den otroligt korta tid som gått sedan det första avslutet. Vi passade mer som personer och möjligen att om det varit en annan tid och vi båda varit mer vuxna och färdiga så kanske det slutat annorlunda men troligen inte och egentligen är det inte ens relevant längre, det förhållandet tog slut av olika anlednigar, känslor svalnade kanske en nypa brist på respekt och för mycket distans men mest för att det låg alldels för tätt inpå det första. Man kan inte ge bort sitt hjärta till någon när någon annan har det.
Idag har jag varit singel i ett år. Hela min tonnårsperiod har jag varit en del av en tvåsamhet i en eller annan form och att en dag stå helt som singel var en annorlunda upplevelse. Först kastade jag mig in i dejtingvärden och träffade underbara människor, men så fort det blev seriöst fick jag något som kan liknas vid panik och backade, endast då jag visste att det inte kunde utvecklas kunde jag umgås på normala plan och inbilla mig att jag hade velat ha en fortsättning om det gått.
Det fanns lyckliga stunder i mina förhållanden, annars hade de ju knappast hållt så länge men jag kan utan att tveka en sekund säga att jag aldrig varit så lycklig som jag är nu. Och det är inte på grund av att jag är singel men på grund av allt det andra jag tack vare att jag fick alla avslut kunnat göra. Jag har ett underbart jobb, ambitioner som jag vet jag kommer uppfylla, en självständighet som är otrolig och en frihet jag förr bara drömde om. Nog inser jag att det låter klyschigt och nog kommer det komma en dag när jag också blir trött på det här, när jag inget hellre vill än att hitta någon att dela mitt liv med och allt är trist och ensamt.
Men den dagen är inte idag. Och antagligen inte nästa år eller året efter det heller.
Mina gamla vänner frågar mig ibland hur jag står ut, de som har allt det där och som ser familjelivet och tvåsamheten som meningen med allt. De frågar mig varför jag inte stannar upp och hittar någon att dela all lycka med och jag klandrar dem inte för att de tänker så.. en gång i tiden tänkte jag likadant. För hur kunde man vara lycklig om man var ensam?
Men grejen är att man är inte ensam bara för att man är singel.
Man har sina vänner, sin familj.
Och jag vet att allt är olika och att alla inte har samma historia och val som jag hade men för mig blev det så att i den stund jag valde att vara bara med mig själv
Så fick jag faktiskt hela världen. 
Hej eller dra åt helvete
Efter en halvtimmes vandring slog två saker mig
1. jag var vilse.
2. Det svenska folket lider av en mer eller mindre mildare variant av paranoia.
På Sicilien blev det lite av en vana att hälsa på alla, det är lite så det funkar där nere, Buongiorno hit och Bonasera dit och man hasplade ut sig det och fick ett glatt svar tillbaks och vice versa precis hela tiden. Men här? Icke! Självfallet följer ju sådana vanor med en, jag har ju trots allt bott där i fem månader så nog hejar jag glatt till höger och vänster när jag råkar möta någon på en trottoar.
reaktionerna visar sig i två varianter.. Antingen får jag ett förvirrat halvhej, ja knappt ens det utan mest ett litet mummel och så en flackande blick men den vanligaste och mest förekommande reaktionen är ett totalt nollställt ansiktsutryck, en tom blick ut i tomma intet medan personen i fråga skyndar sig förbi för att ve och fasa, tänk om man skulle få ögonkontakt liksom.
Och efter någon timme så inser jag att jag faller tillbaka i gamla mönster.. det är nästan som att vi har en tävling jag och den jag möter, den av oss som kan se mest tom och likgiltig ut, den av oss som kan uppvisa mest ointresse för den andra. Sorgligt.
Och gällande min vilsevandring.. ja det tog ju två timmar extra men ni vet ju vad man brukar säga
Alla vägar leder hem :)
...
Angående förra inlägget..
Någon mer än jag som vid närmare betraktelse insåg att det finns en hel del likheter mellan mig på det kortet och en groda på speed?
Höstregn
Gött att min syn inte har ändrats då :) Så linser är beställda och nog kikade jag in ett par riktigt fina glasögon.. men okej, då mitt besök hos hudterapeuten kostade runt 2000 kr så fick glasögonen vänta lite
Ensam hemma idag och ambitionsnivån för dagen är låg! Vore dock riktigt härligt med en långpromenad men eftersom jag befinner mig i sverige och det är höst vore det ju ett under om det faktiskt upphörde att regna så länge att jag ens skulle hinna ta på mig skorna och sticka ut näsan genom dörren, så det får väl bli ännu en film..
Usch, hjälp mig, finns det något lite mer produktivt man kan göra trots att det är likvärdigt med en dusch att gå ut?
Om det ändå kunde vara en sån här fin höst? och gud vad mitt hår var lila för ett år sedan!
Torsdag
Så nu blir det ner till stan och testa ut nya linser, med dem jag har känns det som jag skulle kunna vandra in i något. Om jag har tur så kanske jag till och med hittar några fina glasögon :) Needed!
Åhh skistars reklam kom precis upp på tvn, galet vad underbart det ser ut eller!! Nästa semester ska banne mig spenderas i skidbacken så är det bara!
När stockholm kysser mig på kinden
Precis kommit hem från stan med mamma, vad som verkade bli en pissedag blev istället en väldigt mysig onsdag :)
Jag älskar verkligen stockholm, underbarare stad får man leta efter!
En hel del creds till mig idag dock! x antal timmar i x antal affärer och det enda som fick följa med mig hem var ett halsband och ett par öronhängen, inte helt illa och min plånbok är glad. Behöver bli vettigare med ekonomin så det var ju bra!
Nu är det gos i soffan med en varm katt och lite frysta blåbär
och självklart så lekte vi lite turister också!
True blood
nu blev den här otroligt onödiga onsdagen helt plötsligt några nyanser ljusare!!
Jag och Alexander Skarsgård i en timme nu då <3
Regn
Idag var första dagen jag vaknade upp med ett suck.. kanske kanske det ska bli riktigt härligt när planet lyfter "hem" på tisdag.
Det är inte det att jag inte älskar sverige, och ni vet att jag har längtat efter regn hela sommare på sicilien.. men kom igen va?! regn i all ära men inte dör man av att se solen åtminstonde en gång i veckan, jeez man får ju krupp på den här gråheten.
Mycket möjligt att det här får mig att inse att ett år till som reseledare kommer vara för lite.
men snart är jag tillbaks i de soliga piazzornas och de varma strändernas land :)
Pryldag
idag har jag dock hittat massa fint :) så är glad för det! spännande dock att se hur mycket min väska väger på flyget.. meningen var ju att släppa av en massa här hemma, men som det ser ut nu så lär det gå på ett ut :)
Och idag kom mina grejer som jag beställt också :) reductilen (yey!) och så Id smink :D
PUSS <3
How I met your mother
herregud vad är det med mig? men okej, jag älskar att bara VILA! bokstavligen semester. Men bara en vecka kvar nu, får försöka gaska upp mig det sista nu!
har ingen lust över huvudtaget att åka tillbaks dock. suck suck.
Imorgon kanske en visit till grönan? i varje fall till stan, får krupp om jag ska mögla hemma en dag till.
För övrigt är jag helt besatt av "How I met your mother" nu är jag i slutet på säsong fem och jag är gråtfärdig när jag tänker på att det kommer ta slut. Jag menar, jag känner ju dessa karaktärer mer än många av mina vänner! de är ju en del av mitt liv!! okej.. kanske en aning sjuklig relation men vadå? Barney är mannen jag ska gifta mig med.
That's it.
Enough is enough
Idag har jag inte ens stuckit näsan utanför dörren, ganska deprimerande när man tänker närmare på det men äh ja, det är söndag. I varje fall så gör ju sån brist på fysisk aktivitet att det blir desto större tyngd på de mentala bitarna, och eftersom jag och tankeverksamhet har ett ganska tight förhållande i vanliga fall kan man ju förstå den överhettning som min hjärna stått ut med idag.
Och ämnet i fokus var faktiskt min kropp! okej, nog vet jag att man är lite extra känslig när man är sjuk men faktum kvarstår att jag börjar bli obekväm i min kropp! och det är illa. Sen jag började i branäs har det bara gått uppåt (viktmässigt alltså) och nu får det banne mig vara nog. Italien har ju inte precis hjälpt mig i rätt riktning men nu när jag flyttar vidare är det dags för förändring.
Så idag beställde jag hem Reductil (google). Ska bli spännande att se vad det gör, men självfallet är jag inte så dum att jag inte fattar att jag måste ta tag i vad jag äter och så måste jag banne mig ta tag i tränandet igen! egentligen älskar jag att träna men när det har varit så jäkla varmt så har det ju bara inte funkat! Nu i vinter kommer jag däremot ha ett gym hur nära som helst och helt andra förutsättningar!
Och jo jag vet att det är lätt att snacka men kom igen, har jag lyckats ta mig så långt upp att jag faktiskt bott i Italien och fått den vardag jag har, ja då ska jag väl banne mig inte låta en sån här megadum grej bli ett hinder va?
sjukare
Idag är det värre än värst.
feber, huvudvärk, hosta.. så stavas min dag.
usch och fy och blä.
nya möjligheter
Drog mig ner till stan ett tag dock och shoppade lite, hittade en hel del fint men gjorde nog inte så gott för min energínivå för känner mig som en trasa just nu.
Fick ett jobbigt brev idag, eller ja inte jobbigt men det bidrog till en hel del velande. Ett erbjudande om jobb imom försvarsmakten.. jag kommer ihåg när jag mönstrade att det var skitkul och ibland har jag ångrat att jag tackade nej..
usch fy bubblan vad töligt.
lyckoonsdag
hade en sån lyckokänsla när jag sprang där med grus under fötterna och skogen omkring mig.. det blev ju inte sämre när jag stannade bakom ett stort stall med hästlukt i näsan och en stor sjö framför mig där det simmade sex svanar.. två stora och så barnen :) Jag vet att Taormina är den vackraste staden på jorden, att utsikten från Forza D'agro är helt underbar och att Panarea är otroligt.. men ändå, på något sätt kan ändå det här mäta sig med det. En annan sorts skönhet men jag undrar jag om den inte är likvärdig ändå.
haha, för fem månader sedan ville jag inget hellre än att lämna detta bakom mig men nu vet jag inte längre alls..
Till middag är jag lat, så det får räcka med en stoor tallrik gröt med linfrön, solrosfrön och honung och så nu ner i badkaret med en riktigt bra bok: "mellan sommarns längtan och vinterns köld"
Har jag sagt att jag älskar mitt liv?
Beslut taget
Har även hunnit med att skicka iväg ett viktigt mail.. jag vet inte om jag kommer ångra mig, men några samtal igår fick mig att inse att det aldrig är för sent, det spelar ingen roll om jag är 20, 23 eller 30. Jag anser att man alltid ska våga göra saker. Ni vet, visa mod och bara köra. men jag tror att för en sån som jag, så är det ibland modigare att säga nej.
Nu ska jag vara duktig och diska och sen så blir det invigning av mina nya löpardojor och ankelvikter :)
Hemma!
åh vad underbart det är att vara i sverige, älskar verkligen stockholm! Har hunnit med att äta en riktig mammamåltid, springa runt i mina älskade stövlar, åka och shoppa massa träningsgrejor och beställa smått och gott från nätet :) Imorgon blir det att gå ner till gymet och sedan synsam och så eventuellt lite shopping!
Livet är najs!
Lagom
verkligen en höjdare och på lagom nivå, sånt gillas.
Ska egentligen ägna dagen åt att packa men känner inte precis något direkt supersug för detta.. helt plötsligt vill jag inte hem för fem öre. Men nu är ju biljetten bokad och nog ska det bli härligt att ha svensk mark under fötterna.
För övrigt såg jag filmen "freedom writers" idag, det kan jag verkligen rekomendera! Inspiration på hög nivå.
Idag är en sån där mittemellandag, inget är dåligt inget är jättebra, det är varmt men inte för varmt, jag är trött men jag orkar vara uppe. Lagom. Lite behagligt. En del av mig väntar lite på ett sms.. förnuftet vill inte ha det alls.
men yey! i skrivande stund får jag kännedom om att peter har säsong 4 och 5 av How I met your mother!! :D YEY! gissa vem som ska ha filmmarathon ikväll!
Guldkorn
Och hur jäkla underbart allt har varit. På ett eller annat sätt har allt det där lett mig till idag och den jag är idag och vissa stunder har varit så obeskrivliga att det är just det jag inte kan göra.. beskriva dem.
Plockade ut en ynka liten pyttedel av dem för att följa min egen väg till idag, stunder med en extra guldkant. Personer, känslor, magiska stunder ja några bilder som säger lite mer än andra.. kanske inte för alla men för få speciella personer eller till och med bara för mig själv. Tänkte lägga upp den här också men ja.. min dator saknar helt sammarbetsförmåga ibland så det blev inte så, inte ikväll iaf.
Ikväll ska det bli utgång. Eller ska och ska.. mer opepp än vad jag är nu går det knappt bli tror jag nog.
men det spörs :)
förkyld!!
däremot har det utvecklat min förkylning.. yey! :) men strunt i det till jobbet ska jag, en dag hemma till och jag river hela området.
tänk om det kunde vara såhär enkelt i livet va? en skylt och en pil och så bara skulle man gå dit utan att fundera närmare på det.
Beslutsångest
Kasst med uppdateringar igen men har först hamnat i en mindre depression och sedan blivit sjuk. usch, sitter här med feber och skit men höll på att klättra på väggarna hemma så var tvungen att gå ut en stund.
okej depression är att ta i men jag hatar val ibland, jag är så fruktansvärt velig och har en sån enorm beslutsångest när det gäller livsomvälvande beslut så det finnt inte och just nu känns det som att jag verkligen står inför något stort igen.
Som jag ser det har jag tre val, alla med sina för och nackdelar:
1. tacka ja till vinterdestinationen Tenerife.
Fördelar:
Bekvämt jobb med fasta arbetstider
Stort team = mycket att göra och många roligheter,
Lite mer "normal" vardag med nära till gym och behaglig temperatur med många yngre scandinaviska gäster.
Nackdelar:
Fruktanvärt tråkig ö
Ingen lokal prägel what so ever
För scandinaviskt ibland
Eventuellt trist jobb ibland.
2. Åka på intervju till Gbg för Sportresor och få jobba i alperna
Fördelar:
Jobba i alperna!!
Åka skidor varje dag
Ha en stor boll av lycka i magen varje dag när man står längst upp på kröner och precis ska kasta sig nedför pisten...
Troligtvis stanna kvar i Italien och lära mig ännu mer Italienska.
Nackdelar:
Intervjun ska vara på danska och så kung på danska är jag inte
En månad utan jobb mellan bytet av destination
Mycket mindre lön
Ingen möjlighet att påverka min sommardestination efteråt
Omständighet mellan bytet
Frysa ihjäl emellanåt
3. Åka hem till sthlm och skaffa ett jobb i ett år och börja plugga nästa höst
Fördelar:
Ha en trygghet i vardagen
Skaffa egen lägenhet
Bo i Sverige
Kunna ha ett normalt liv
Allt det där som gör att jag har så mycket hemlängtan ibland
Nackdelar:
En fruktansvärt tråkig vardag när den första glädjen över att vara hemma lagt sig
få allt det där som jag drog från
misslyckas?
300 dagar regn om året
anonymitet och kyla
Bo i Sverige
Finns det någon som kan hjälpa mig det minsta? finns det något som jag inte ser?
