Iväg och vandra på fjället! trodde turen skulle vara inställd då det är lite regnigt och dimmigt men icke.

Jag är dock enda svensken i sällskapet. Jag och chefen och några till. osäker på om jag ska ha med kameran, är det dimma kanske det inte direkt är lönt. Men å andra sidan kan det ju vara trist om det är fint att ha lämnat den hemma. Sicka problem en har.

Något som dock är ett probem är att jag inte har några kläder what so ever som är lämpade för fjällturer.. Får knacka dörr och se om någon har en vindjacka att låna ut.


Okaaay, uppdaterar hu  det gick för mig bland alla hurtiga norrmän lite senare.

Har helt förälskat mig i denna låt! Lyssna och njuut!

Jag vaknade inatt av en dröm som lade sig sådär tätt inpå hjärtat. En glimt av dåtid. För även om det är en miljon ljusår iväg i tiden nu, och det som finns i presens är obefintligt så kan jag fortfarande komma ihåg

Hur det var att ligga med örat pressat mot hans bröstkorg, höra hjärtat rytmiskt slå och känna andetagen och ha hans hand på mitt hår sakta strykandes. Känslan av att veta att ingenting i världen kunde få mig att i den stunden byta plats för jag var med den människa som betydde allt för mig. Hur känslan av fullkomlig trygghet infann sig och den där vetskapen att det är rätt. Så fullkomligt rätt.


Ibland, ibland kan jag komma ihåg det. Och jag skulle ljuga om jag sa att det inte känns alls.

GAAH vilken irritation!

Hade bråttom hem och bytte om redan på jobbet för att snabbt hinna iväg till puben. Åker ner i rasande fart, springer uppför trappan och inser.. att nyckeln ligger på jobbet. 30 min bort.

Till min stora lycka är fönstret öppet på glänt så med lite hjälp från käre grannen lyckas vi efter många om och med haspla upp det och jag kravlar in. Men jag kan ju inte lämna det vidöppet och tveksamhet finns kring huruvida vi ännu en gång kommer lyckas få upp haspen utifrån.

Så.. medans de andra njuter en kall öl ute tillsamman sitter jag allena i min lägenhet och förbannar livet.

Lyckad kväll.

Ibland måste jag nästan skratta åt mig själv. Jag är så gräsligt rastlös och frösöker se så mycket av världen på så kort tid som möjligt, vill testa på allt som finns att testa på och låter mig aldrig stoppas av hinder eller svårigheter.
SÅ man kan ju tycka att jag borde vara ganska spontan och flexibel i vardagslivet också. Men icke! Ta det här med frukost exempelvis. Jag har perioder, långa perioder då jag enbart äter ett speciellt mål. Just nu är det fil och müsli. Jag MÅSTE ha fil och Müsli till frukost och får jag inte det, ja då känns det som hela dagen är förstörd. Som i morse, då jag fick äta mackor.. det kändes inte ens som en riktig morgon.

Eller promenader, visst kan jag gå på upptäcksfärd och vandra runt men när jag är ute och vardagsmotionerar så ska det alltid vara samma runda. Jag vill gå förbi exakt samma saker och veta exakt hur långt jag har kvar.

Och om jag har planerat kvällen på ett visst sätt, bestämt exakt när och var jag ska vara någonstans i en speciell följdorning så kan jag bli ganska sur och irriterad om det blir helt annorlunda. Till och med sådan att jag faktiskt går hem istället.

Lite skrämmande faktiskt.

Är så förbaskat trött på att vara förkyld så det finns inte! näsan kliar så jag får krupp och den här mattheten som infinner sig gör mig galen.

Vill så gärna ut och springa en runda, känna på benhinnorna om det känns bättre. Måste MÅSTE börja intervalla lite, som det är nu kommer jag aldrig klara halvmarathonet. Fast stryk det sista, jag SKA klara det.

Glömde nämna håret tidigare, är helt okej. Frisören väldigt skicklig även om bitterheten över hur slitet det är tog extrema proportioner. Lite ljust blev det dock, är helt gyllenblond nu och känner mig väl inte riktigt som jag i det, ska vänta ett tag och sedan färga ner det några toner så det är mer ljusbrunt.

Ska försöka ta ett kort imorgon, nu ska jag terrorisera grannen på jakt efter nässpray.

ATT jag har shoppat. Herregud har nästan lite ångest.


Men bara nästan.

Wie fick mycket större lön än vad jag räknat med!! och redan den 6e får jag min första norska lön så känner mig lite rik just nu faktiskt!

Slingning bokat till på torsdag och ska nog bege mig för att kika lite på ny outfit med

Sånt man blir glad av!


och SNART kommer min älskade Taru hit <3

Har börjat få sömnproblem.. för mycket tankar antar jag.

Måste fixa med bankkonto idag, borde ha gjorts för längesedan! köpa kattmat också, jag tror han är här för att stanna katten. Gör mig inget, trevligt med sällskap.

Hesla Style!

Lite av en krissituation just nu. Solat solarie två gånger för att bibehålla åtminstonde lite av färgen sen innan. Problemet ligger i att jag på teneriffa solade i bikini och nu helt utan överdel.

Vad reulterade då detta i?

Jo, mina bröst ser ut som två rosa ballonger, detta kan jag leva med. Det jag dock inte kan det är att sova med faktumet att det KLIAR ihjäl mig. Detta trots Aloe Vera. Detta tar kål på mig.


Jaja, ikväll ska jag egentligen på dejt. Men som det är nu så mår jag skräp. Den enda dejt jag egentligen är intresserad av har fyra ben, är ganska platt och är hem för mitt täcke och kudde.

Den er grejt. eller inte.. jäkla apa.

Känner mig sjuk, febrig och dan men ändå kunde jag inte låta bli att komma ut och springa en stund nu efter jobbet. Nu är jag ännu tröttare, men känner mig visserligen gladare.

Lät som jag är värsta depp vilket jag inte är men saker blir komplicerade ibland. Fast jag antar att det bara är att komma ihåg vem jag är och vad jag står för så ska det nog gå fint.

Det är alpinmässa på jobbet nu, massor av utställar från skistar, alla fjäll härikring och återförsäljare av alla möjliga skidmärken. Tänkte springa dit imorgon och snacka med någon om Rossignolskidor, vill så jättegärna ha ett par z9 men kan inte hitta dem någonstans!! blir galen på det så då passar det ju perfekt att de är på mitt jobb just nu :)

Annars kan man ju lätt dö av abstinens när man ser alla dessa skidor och hör allt folk snacka om termer och uttryck man inte hört sen branäs. Saknar skidlivet!

Hej kom och hjälp mig känns det som om den här bilden skriker. Trots det, LÄNGTAN!



Underbara Branäs!

Gud vilken bakisdag det har varit, länge sedan jag mådde såhär illa..


men gårdagen var riktigt grym även om en del bekännelser kom ut som kanske borde stannat inne och nya bekatnskaper stiftades.. Nåja kul var det.

17 maj idag, alla och jag menar alla var uppklädda i folkdräkter och gick runt med hela familjen på stan. Ganska fint att se fakttiskt, dumma jag tog ju inte med mig kameran dock.

Och för er som undrat, pizza kostar faktiskt 200kr här. idag var det värt det.. men sjukt.

Awesome grillafton!!

Nu göra sig iordning för kvällen! 17 maj firas in och oj vad norrmännen uppskatter denna dag! då är det väl bara att hänga på eller hur? götteliigutt.


några Tuborg grön och trevliga människor gör en grym kväll.

När jag kom till jobbet hade det tagits ett beslut. Nämligen att jag skulle vara tvungen att hoppa in och hjälpa till undet en stor middag på kvällen. Och inte någon random middag inte.. nej detta var alltså avslutet på ett stort seminarium med 700 personer och skulle hålla högsta klass.

Jag har aldrig någonsin jobbat i restaurang ska här nämnas. Detta sa jag till allehanda chefer och ägare och allt möjligt men icke. Efter en upplärning på en kvart var det bara ut och köra. I klackskor då detta är vad jag jobbar normalt i. Då jag inte behöver springa runt som en idiot 4h i sträck alltså.

Nåja, det hela avlöpte någolunda okej. Folk var glada, ingen fick vin på kläderna eller mat i huvudet och jag fick till och med dricks. Mina fötter däremot dog.

Efteråt hann jag dra en sjup suck av lättnad innan chefen glatt smilande kom springande och gjorde tummen upp.  "detta gick jo grejt" sa han på sin mummlande norska "kjempeflott, nå neste uke kan du begynne att lära deg arbejtet i baren så kan du hoppa in der när vi tränger hjälp" (översätts: lär dig baren så kommer du få hjälpa till där ungefär 5 gånger i veckan)

Där tog jag av mig min sko och kastade den i huvudet på honom och skrek "FAN TA DIG JAG HATAR ATT JOBBA MED MAT OCH DRYCK OCH JAG KAN INTE GÖRA DRINKAR ELLER SERVERA OCH JAG ÄR INTE ANSTÄLLD SOM SERVITRIS ELLER BARTENDER OCH JAG VILL INTE!!!!


eller så gjorde jag eventuellt inte det utan log och sa att självklart ska jag göra det och det är bara att säga till när det behöver hjälp där så kommer jag.


Minns inte riktigt.

Okej, jag tror på riktigt det var en 15åring som raggade på mig när jag var ute och gick idag. Smickrande eller obehagligt?

Nåväl.

Äter filmjölk och müsli. Äter typ jämnt filmjölk och müsli. Världens kanske mest underkskattade mat?

Jag har världens bästa arbetsplats har jag sagt det? trivs så otroligt med platsen, de jag jobbar med och mina chefer. De er kjempegrejt som man skulle ha sagt här. Nu vet ni det.

Ooooch, i morse fick jag en stund i telen med finaste Taru som troligen kommer hit om några veckor!! LYCKA!

Ja så var mitt liv idag. Hur är erat?

ååh glad!!!

hade energi efter jobbet så gick ut i regnet och tog mig en löprunda på EN MIL!! sån jäkla härlig känsla när jag klarade det! Såå långt från min misär på teneriffa.. långt kvar tills den synliga formen kommer men känner mig redan som en vinnare vilket är underbart!

Ska satsa på att springa ett lopp i höst, troligen midnattsloppet i stockholm och så fort jag satt på mig längdskidorna framemot oktober så är det hårdträning för tjejvasan.

pepp pepp!!

Sitter och kollar på svtplay och aktuelltsändningen sen igår kväll. Det har alltså bestämts att närvaro ska betygsättas. 

Jag håller inte med alls. I skolverkets krav står det exakt vad du behöver kunna och om du sedan kan det så anser jag att det kvittar om du har haft en del frånvaro.

Mina betyg är så höga att jag sökt in till juristlinjen och har chans att komma in, när jag slutade gymnasiet hade jag ca 30 % frånvaro. Mina stuider var upp till mig och så länge jag kände att jag klarade mig bra och hade bra betyg bekymrade jag mig inte så mycket om det hela. Hade det varit så att betygen sjunkit hade jag närvarat mer och själv tagit ansvar.

Alltså, skolan finns där för att lära ut saker. Ett verktyg för framtiden för att ge dig chanser till bra jobb och större kunskap. Det är inte ett dagis där du ska passas. Man får själv ta ansvar för sin skolgång. Att CSN har en gräns förstår jag, du får bidraget för att studera inte för dina resultat. Men att betygsätta frånvaro?

Stor nedåttumme.

Vaknade, lyssnade på aktuelltsändningen från igår, lyssnade på Anders Borgs tal från sverigemötet i Karlstad och åt frukost. Usch haha, pinsamt eller moget? men äsch intressant var det att höra på i alla fall.

Tänkte ta mig en långpromenad innan jobbet, senvakt idag. En dragspelsträff äger just nu rum här vilket innebär att man har dragspelsmusik i öronen hela tiden.. de första fyra timmarna var mysiga, de två efter det genomlidliga men sen dog jag.

Spännande med 8h av det ikväll.

Gårdagskvällen var grym. Längesedan jag hade så skoj, länge sedan jag mådde så dålig dagen efter också i och för sig men det var det faktiskt värt. Grillning nyss också, älskar livet här.

Men nog om det vardagliga. Har tänkt att skriva ett tag nu om det här med framtiden och tankar om mål och fokus. Varning för långt inlägg!

Det finns nämligen en sak som gör mig riktigt rädd, och det är tanken på att någon gång sluta kämpa för mina drömmar. Det är tungt nämligen, att alltid behöva kämpa, hela tiden vara aktiv i allt och medveten om att det bara är upp till dig om allt ska fungera. Varje dag i varje val och beslut är det något avgörande för hur framtiden ser ut.

Det är inte så att jag är rädd för att välja fel, jag tror att om man väljer enligt magkänslan och hjärtat så blir det inte fel. Eller så blir det det, man blir en erfarenhet rikare och så hittar man tillbaks till sin väg. Nej min skräck ligger i att en dag inte välja alls. Att sluta kämpa och bara följa med livet. Inte så att man blir deprimerad och allt rasar samman, nej utan att man helt enkelt slutar se sina mål. Något annat kanske kommer emellan och man tappar bort det där som man förut kunde ge allt för att nå.

Vad som får mig att fundera på detta är att man snackar om att folk är modiga som följer sina drömmar och hyllar dem och visst det är hur bra som helst men helt ärligt så spelar ju det ingen roll om det ändå helt plötsligt försvinner en dag.

Man hör så otroligt ofta om folk som reste runt världen när de var yngre, de hade lovande karriärer eller kom in på avlägsna och svåra skolor. Men så hände något i livet, man träffade någon, man blev rädd, man fick ett "tryggare" erbjudande, ja vad som helst, och så klev man av den där vägen som man egentligen borde ha gått.

Och jag tror visst man kan vara lycklig på ett sätt. Men aldrig sådär lycklig som man är när man gör det man är ämnad för. När man kämpar ihjäl sig för det man brinner för och känner den obeskrivliga känslan som kommer när man har lyckats. När man själv gav allt och kom fram.

Just nu ser jag mina mål hur klart som helst, jag vet att jag kan klara det och jag är helt säker på att jag kommer att göra det bara jag håller kvar i tilltron till min förmåga. Bara jag fortsätter se vägen och aldrig en dag glömmer bort vem jag är och vad det är jag kämpar för. Men rädslan finns där att jag en dag ska tänka att mina mål är för höga, orealistiska och jag är bara en ensam människa som aldrig kommer nå dit. För börjar jag en dag tänka så, ja då är det kört. Då kommer jag verkligen aldrig komma dit. Då kommer jag sänka mina ambitioner, gömma mina drömmar och kuva mina tankar tills de skapar mål som är så små att jag utan problem kan nå dem. Mål som inte kommer vara mål.

För det är ju som Michelangelo en gång sa

"The Greatest danger
 for most of us
is not that our aim
 is to high
and we miss it
but that it is to low
and we reach it"

Säsongens första grillafton för min del ikväll!

nu bär det av till byn för att inhandla lite delikatesser.