September utan dej

Livet är för kort för att man ska våga riskera allt
när man har alla odds emot sig
och jag vet inte var vi skulle landa
om fem år från nu
allt jag vet
är att det gör för ont att förlora
igen.

Du är förtvivlan utan gränser
framtid utan hopp
frustration och ilska

och ändå är du
den finaste jag vet.

Det vore så lätt att blunda
att skärma av det som är verklighet
men jag ser mig gärna som realist
och du och jag förlorade nog
för väldigt länge sedan

Det kallas olikhet
två viljor åt olika håll
och det finns lägen
då man måste inse att det är dags att
ge upp

Någon sa till mig en gång
att livet inte var lätt
att det inte är meningen att det ska vara lätt
det ska bara vara värt det



och förlåt men jag vet inte om det är det







träffade M. innan, Det var svårt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0