Och så vänds livet upp och ner igen.. Var ute igår och blev väl ganska rund om fötterna, efter några sms frågade M. om jag ville träffas ett tag. När jag klev in i bilen gav han mej en lite för lång och lite för varm kram. Efter de satt vi och småpratade om allt möjligt, kändes precis som förr i världen men ändå 100 gånger bättre eftersom pirret också fanns där. Efter någon timme så gav han mej en kram och började gråta. Jag vet inte hur jag ska hantera sånna lägen, killar borde inte få gråta. jag ville också gråta men jag kunde inte, det ligger för mycket mellan oss. Han sa att han aldrig slutat älska mej men att han inte hade klarat av hur det var mellan oss, han hade stängt in sig i sig själv och försökt förtränga allt.

Det kändes underbart att höra allt men samtidigt blev jag så fruktansvärt rädd också, jag vet ju hur ont det gör om det blir fel igen. Han stod nog ändå på ganska exakt samma punkt som mej och just nu räcker det känner vi båda. Vi har pratat ut en del, båda vet hur mycket vi älskar och betyder för varandra och ingen av oss vet om det är lönt och värt att börja om med oss. Så vi bestämde att vi står kvar på den här punkten ett tag och verkligen känner efter sen får vi se vart livet tar en.

Vi ska i alla fall ta en fika imorgon och prata lite mer när jag är nykter den här gången. Just nu vet jag varken ut eller in, jag hoppas att det löser sig i alla fall.