Åh fy bubblan vad jag önskar att jag kunde berätta om igår så att ni verkligen förstod.

Det var helt surrealistiskt.. först en lång röd matta att gå på, inbjudningslista, levande ljus överallt, lågmäld orkester, folk uppklädda till tänderna, champagne i långa bord, plockmat, utsikt som gav rysningar, lågklippta buskar och grusade gångar kantade av vackra blommor och träd..

Det var precis exakt som i en film, och speciellt med den där orkestern i bakgrunden.. ja jag får erkänna att jag var aningens imponerad!

Dock var det time för serious talk igen.. jag är så jäkla omständig. Så pass konstig att jag inte ens länge förvånas eller irriteras över mig själv utan bara fint följer mina känslor och ingivelser. I vilket fall så är vi endast vänner nu, jag önskar verkligen jag kände mer men nej.

jaja.. så är det ju ibland. Nästan alltid i mitt fall dock.


Kvällens slut var väl aningen mindre roligt dock..

Efter att ha gått ner till taru och Giovanni på Morganas orkade jag verkligen inte vara kvar, klockan var halv tre och jag skulle jobba idag så jag tog en taxi och åkte hem. Och ja.. inser framför min port att jag inte har några nycklar utan de ligger hemma hos Taru.

ÅH! vad sur jag var. SÅ efter att fått sitta och vänta mitt i natten på min terass och orsaka deras avbrutna kväll är detta ännu en natt med endast tre timmars sömn.

'
Gud jag måste sluta med det där.. känner inte ens igen mig själv längre.