Suttit och tittat på Hundtricket i min ensamhet. Sambo sitter i rummet bredvid och tittar på trollkarlens lärling. Så otroligt härligt att bo tillsammans med någon som har samma behov av eget utrymme, ingen som blir sur utan vi har skitkul tillsammans men om någon av oss inte är social vilket händer en del så är det okej med att sitta var och en för sig. 

Ett tag hade jag lite problem med det där, den privata sfären. Har ett extremt behov av att få vara ensam ibland och gränserna runt min person sträcker sig ganska långt utanför, tycker det är lite obehagligt med folk som kommer för nära inpå både mentalt och fysiskt och kan nog bli ganska stel i sånna situationer. Kan ju skapa en del jobbiga situationer i förhållanden om inte annat.. har haft ett närhetsproblem i alla mina förhållanden på ett eller annat sätt. 

ta det här med att ligga och hålla om varandra när man ska sova till exempel, det som ska vara så mysigt och underbart. För all del en stund men ska jag sova så drivs jag till vansinne. Eller sitta i soffan och hålla hand? Man blir ju galen. Och det här med vänner som klänger på en? jag älskar mina närmsta vänner men om jag inte känner en person tillräckligt väl blir atmosfären genast ganska frostig om jag ska tvingas stå ut med att någon kramar och är för nära fysiskt.

Ja nu vet ni ju det också :)


Sitter och skriver med en vän från italien.. gud vad jag saknar det där språket och ja, hela atmosfären! Sicilien kommer alltid vara speciellt ♥