Man glömmer

Middagen var riktigt trevlig och maten fruktansvärt god, härligt att få prata ihop sig lite med fina människoroch få tankar på roliga saker.

Nu är det dock sent och hjärnan snurrar på högvarv.

För en gångs skull i livet vet jag precis vad det är jag vill ha. Och så finns det inte en tillstymmelse till chans att jag kan få det. Och för första gången i sånna här sammanhang så är det inte på grund av beslut JAG tar utan vad jag än är beredd att göra, så går det ändå inte.


Så när möjligheterna är lika med noll, vad gör man då?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0