En kväll med mycket funderande. Främst på framtiden, svårt det där. Att välja rätt.
På fredag får vi reda på vart vi hamnar i sommar. Jag vill inget hellre än Italien men chanserna är kanske inte dom största. Lite dumt av mig att inte välja sicilien men tänkte mest att där har jag redan varit, behöver något nytt!

Ibland blir jag trött på att vara mig själv. En sån där rastlös själ, kommer jag någonsin känna att jag vill stanna på en plats? ibland längtar jag.. hem till en lägenhet, ett fast "normalt" jobb och hund och pojkvän. Men samtidigt känner jag mig själv så väl, jag klarar det inte. Klarar inte av att vara "fast" någonstans.

Har i varje fall bestämt att om jag inte får det jag vill nu på fredag så är det dags att dra vidare. Världen är stor, finns mycket att se. I sommar blir det nog antagligen Norge i så fall. Till vintern skidlärarjobb igen, om jag nu inte på något konstigt sätt finner ut exakt vad det är jag vill plugga. Saknar det jobbet så väldigt och platser att jobba på finns det ju gott om. Alperna drar ju. Men det gör jag nog även om jag är kvar i det här jobbet över sommaren, tjänstledigt eller sluta för att börja sen igen. Vintern ska vara i snön. Platsen för att studera måste bli Umeå, två flugor i en smäll. Snögaranti.


Vad är det jag vill egentligen? Sådär från djupet? Jag vet inte. Jag vet verkligen inte. Frågan är om det någonsin blir en vetskap eller om man bara ska köra en väg och se vart man hamnar. Och blir man någonsin nöjd? eller är det kanske poängen med det hela, att man inte ska bli nöjd utan alltid kämpa sig vidare.

"Jag tror att om jag någonsin stannade upp så skulle livet förlora sin mening"

Kanske är det mer sant än jag förstår.

Det är inte det att jag är missnöjd, jag har det bra. Frågan är bara vad är nästa steg. Hur förverkligar man sina drömmar om man inte kan se dem. Hur förverkligar man sig själv.

Nåja. Livet är bra. Egentligen så är det förjäkla bra.