Skulle vara hemma ikväll. Hemma och ta det lugnt, läsa en av de tv nyinköpta böcker jag suktat efter (señior peregrino och Natascha Kampusch - 3096 dagar) men icke.

Ännu en gång kapitulerade jag inför detta enorma grupptryck och sitter nu med världen snurrandes lite mer än brukligt. Men jag klagar inte, även om jag kommer snyfta över min brist på löparenergi imorgon. För vet ni vad? Mitt liv är så jäkla bra just nu. Man ska inte skriva sånt för då blir det oftast sämre.. men jag kan inte låta bli.

Jag älskar livet helt enkelt. Det finns stunder då jag är sliten och tristessen tar vid men det gör inget för det är just det som gör att allt tillsammans blir sådär väldigt perfekt operfekt.

Min finaste Taru ska till Kenya och är en lycklig människa igen, mitt jobb är grymt och min fritid ännu underbarare. Folket här är bäst och Norge är det vackraste land jag varit i.

Det är bra. Riktigt, riktigt bra.