För exakt ett år sedan kom jag tillbaks på kontoret på sicilien ungefär vid den här tiden. Utflykt till en levande vulkan med en busslast på 80 pax i en dubbeldäckad buss vars AC gått sönder. Jag skyndade mig hem och packade in mig i en bil med en underbar människa och bara körde. Utan plan eller ens en tanke på vart vi ville.

Det blev en av de underbaraste dagar jag någonsin haft. Oförglömlig.

Det har hänt så ofattbart mycket sedan dess, och jag kan med handen på hjärtat säga att jag inte hade gjort någonting annorlunda om jag fick välja igen. Inte för att precis allt har varit bra saker, ibland har jag gråtit, varit förbannad och kännt att jag inte orkar mer. Men jag har gjort det jag sa att jag skulle göra, jag har vågat och trots att jag har tvivlat mången gång har jag ändå följt magkänslan.

Och den ledde mig hit. Till ett gäng som med sömniga ögon står halv åtta utanför min dörr och sjunger inte "Ja må hon leva" utan "summer of 69" för att de inte kommer ihåg ackorden. Ett gäng som verkligen vet hur man kramas och som kan få mig att skratta precis när som helst, hur deppig eller nere jag än är.


Jag klagar på livet ibland, är velig och har lust att tugga fradga av frustration för att saker inte är så enkla som jag vill ha dem. Men faktum är att livet är så otroligt bra, jag har egentligen allt jag kunde önska i denna ålder och det andra jag önskar är jag på väg mot. Jag litar på mig själv och har tilltro till framtiden. Har människor runt mig som motiverar, inspirerar och finns där för mig. Jag älskar och är älskad och jag vet, verkligen vet, att allt det jag önskar, det kan jag få.

Så denna födelsedag har varit nästan lika bra som den förra året, Jag är så himla glad över att få vara mig själv och det finns inte en människa i världen jag skulle vilja byta liv med, inte ens för en dag.